Wake up call.
Min hjärna svämmar över av tankar&idéer. Kanske det jag var rädd för, då jag skjutit upp mitt slutarbete så länge, att jag kommer bli overloaded. Finns så mycket jag vill göra, så många möjligheter. Vad ska jag välja. Vad vill jag?
Den här tiden förra året drog jag ner på praktik till Wien. Min favoritstad! Då gjorde jag något vettigt, jag var intressant och jag trivdes. Visst var jag stressad, drack alltförmycket kaffe och fick ölmage, men ack vad härlig känsla att vara utomlands, att jobba med något kreativt.
Nu har jag "slösat" bort snart 1 år på att vara hemma. Antar att jag behövde det, men känns ju ändå som bortkastad tid. Förstå mig rätt. Jag har haft stundtals jätteroligt. Fått hänga med gamla&nya och nygamla vänner och festat och inte att förglömma min kära familj. Men nu börjar det ta emot.
Känner igen den här känslan, den ger mig energi&mod till att bryta upp och förverkliga mina drömmar. Love it!
Ska dock vara teini en liten stund till. Har lovat Julia att vara hemma i sommar, men sen kära vänner är det adios, auf wiedersehen, moikka & goodbye!
Kommentarer
Har nog inte tänkt desto mer på kanontian, är glad att jag kan springa överhuvudtaget i det skick som mina knän är för tillfället:D
Du ska delta förstår jag:)